Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en blick på sin interlokutör, som denne kände ganska be-
svärande ... Ja, förstå mig rätt, fortsatte bon, liksom seende
Kurts tankar. Man bör aldrig fjäska. Med lugn kommer man
alltid längst, och detta är just en kardinaldygd, som jag sär-
skildt har plantat in i Yivi. Hon är också lugn. Hvarför det
snarare blir Everts fel än hennes, att hon svikit sin lärare, redan
innan lektionerna tagit sin början.
— Bästa öfverstinna! . . .
— Ja, jag menar, hvad jag säger. En flicka, som vill
framåt, måste ha sina sinnen fullt vakna, aldrig släppa ett till-
fälle, aldrig låta någon annan tränga sig emellan och ... Ja,
allt det der vet hon, borde hon veta.
Kurt hade rest sig och nästan brådskande gått fram till
fönstret, der han blef stående, betraktande den på motsatta si-
dan om gatan liggande artillerikasernen.
Fru Jane syntes hastigt hafva beslutat sig för det stycke,
hon tänkte spela.
I det allegretto, som notskriften angaf, löpte nu fmgrarne
öfver tangenterna och trollade fram Tostis lilla älskliga bit ur
Fortunios visa, “Frågar du, hvem mitt hjärta äger“, för att ge-
nast derefter öfvergå till Griegs andante ur Peer Gynt till Sol-
veigs sang, “Kanske vil der gå både vinter og vår“, hvars sorg-
bundna, fagra toner hörde till Janes älsklingsrepertoir. Nu tol-
kades denna bit med en känsla, hvilken hon kanske aldrig förr
lagt in i detta lilla stycke med dess mildt smekande, djupt käns-
liga fond af folkvisa. Det hördes, att hon spelade med själen.
Kurt, som var mycket musikalisk, hade tyckt sig ryckas
upp till en helt annan värld, än den han kort förut känt sig
vilja undfly.
Öfverstinnans ord om Yivi hade, om de ej voro direkt an-
lagda att just gifva honom och Jane en snärt, likväl träffat
detta mål, och kommit dem båda att med oro samtidigt tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
