Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 229
ning till det frågande hvarför, som fortfarande fylde henne med
tvifvel om ärligheten af styfmoderns nyss visade artighet.
— Löjtnanten tror således, att Yivi kan ha nytta af den
der bollkastningen? hörde hon nu öfverstinnan kasta fram.
— Alldeles säkert. Ingenting är så uppfriskande och hel-
sosamt som en med måtta drifven sport, svarade den tillfrågade,
liksom hade han rabblat upp en inlärd lexa. . . . Muskulaturen
liksom nerverna vinna i styrka genom de lifliga rörelserna, och
blicken skarpes förvånansvärdt genom att ideligen passa på
bollarne.
— Säger löjtnanten det? Nå, då vore det ju orätt, att
neka henne fortsätta, synnerligast som löjtnanten, efter hvad
Allan sade, varit nog uppoffrande att själf erbjuda Yivi bistånd
vid inlärandet af spelet i fråga.
— Jaså, sade Allan det? Ja, det var på hans uppmaning,
som jag dristade åtaga mig denna uppgift. Fast. . . .
— Löjtnanten i dag blef förhindrad? afbröt öfverstinnan
med en hastig blick på Jane, hvilken dessa ord icke undgått.
— Alldeles, svarade Kurt osäkert, och ej utan att känna
sig ungefär som orm i myrsfack. . . . Jag blef på sätt
och vis förhindrad, emedan . . .
— Jane var obeslutsam som vanligt, flickade öfverstinnan
åter in, utan att höra Kurt till punkt.
— Skulle knappast tro det, fortsatte Kurt, nu med säkrare
tonfall, i det han trodde sig hafva märkt, att Jane när som
helst vore färdig att själf kratsa kastanierna ur elden. . . . Or-
saken låg snarare deri, att löjtnant Evert Brätte var alldeles
för rask i vändningarna, så att han fick in fröken Stjernbanér
i ett parti, som jag ej trodde mig om att hinna ned till. Men
hädanefter tänker jag så mycket mer godtgöra denna lilla för-
sumlighet, om man ens kan betrakta den som sådan, ty ... .
— Nej, för all del! Snarare omtanke, afbröt öfverstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
