Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 236
så’n gås! Och jag, som litade så fullt och fast, jag, som kände
mig så lugn och . . .
— Hvad är du orolig för? Säg, kanske är det ännu icke
för sent? Jag fick ju ej så lång stund, att jag kunde göra som
du skref, annat än det der med . . . med lögnen . . . Och så
stack jag det i tidningen ... O, Jane! Du vet icke, hur man
här bevakar mig, som . . . som en . . . Ah! Jag vet icke
hvad! . . . Säg mig, hvad du menade allt med deosa rader, som
jag efter bästa förstånd sökt följa.
— Hvad skulle det tjäna till? svarade Jane med ett spas-
modiskt skratt . . . Du skulle icke ändå . . .Jo, vänta! Kan
du icke obemärkt göra dig ett ärende in efter den der tidningen?
— Jo, visst kan jag det, kära Jane, svarade Yivi med en
hoppets stråle i sina af gråt ännu fuktiga ögon . . . Om du vill
vara snäll och vänta här, skall jag nog hinna efter kortet, in-
nan mamma och — och Kurt komma ut ... Nu minnes jag
mycket väl, livar jag lade kortet. Det ligger i en årgång
af Idun.
Och hon skyndade ut för att utföra det uppdrag, som syn-
tes Jane så märkvärdigt angeläget, fullt förvissad om, att ingen
kunnat finna denna hemlighetsfulla skrift.
Jane satt som i en myrstack. Hvarje nerv plågades till
det yttersta under en väntan, som syntes draga ut på tiden.
Sekunderna blefvo timmar. Men någon Yivi med det så oroligt
efterlängtade kortet såg hon icke till. Hade öfverstinnan fått
tag i det? Kanske äfven Allan? . , . Nästan lika galet, livilken
af dessa båda . . . Kanske jungfrun krånglat ned det på mat-
tan, under en stol eller under ett bord, när hon städade? . . .
Och Vivi såg naturligtvis ingenting. Hon var ju ett blindstyre
i allt, hvarför icke äfven i detta? ... O ! Denna förfärliga
ovisshet !
Jane retade upp sig till ängslan vid dessa tankar, och min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
