- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
237

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237
net skärptes, så att hon ord för ord kunde läsa upp hvar enda
mening, äfven erinra sig, hvilka understrykningar hon hade
gjort . . . Särskildt erinrade hon sig nu, hur der stod:
“Skulle han pressa dig för hårdt, har brefvet rört din kärlek
till löjtnant Silfversporre“. I brådskan hade hon således äfven
nämt detta namn, som hon framför allt icke bort nämna . . .
Det föreföll henne, som skulle man nu lätt kunna genomskåda
just hvarifrån hon, hustrun, fått det bref, som hon ej vågade
visa sin man, utan bränt, då han fordrade att få del af dess
innehåll. Fostermodern skulle vara allt för snar att såsom hämd
hjälpa Allan tolka denna skrift, denna hemliga skrift till Yivi,
dessa bönfallande rader om att ljuga för Janes, hans hustrus
skull ...
Och så dök bilden af den pratsjuka tante Adelaide upp.
Hennes skvaller om löjtnant Lewymeyer, som skulle sett
Janes kontrovers med artilleristen och poliserna . . . Finge nu
Allan veta äfven detta så . . .
— Sitter du moi ensam?
Jane spratt till vid att höra Allans röst.
Hon hade svårt att dölja sin förvirring, när hon svarade:
— Som du ser ... vi vänta på dig.
— Mycket artigt. Blef försenad som vanligt. När man
skall träffa affärsmän, det må nu vara patenthandlare eller hvad
som helst, här i Stockholm, skall man ta’ dem på närmaste re-
staurant. Derför fick jag gå till W:G. Och så blef det en massa
prat om allting, utom just om det, hvarför jag kommit dit.
Jane hade oförmärkt observerat Allan under dessa ord,
hvilka störtat fram med större liflighet än han brukade lägga
in i sitt tal, äfven när han kunde ega anledningar dertill af
större betydenhet, än nu syntes föreligga.
Hon tyckte sig se en underlig glans i hans ögon och fäste
sig särskildt vid, att han gestikulerade under sitt prat på ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free