Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-....A2K..........................
— 239 —
— Det ger jag tu . . .
Han hejdade sig vid det att Vivi hom in. Med någon
svårighet gjorde han ett försök att resa sig, men föredrog i
samma ögonblick att sitta kvar. Sträckande handen åt den in-
trädande, sade han bullrande :
— För tusan, hvad du ser högtidlig ut! ... Ha ni redan
varit hos presten?
Vivi stannade häpen och betraktade ömsom Allan, ömsom
Jane med frågande blickar.
— Hör du inte? Hur har det gå-ått, min pulla? Se så!
Sjung ut nu! . . . Bra kan jag tro . . .
— Hvad menar du, Allan? kom frågan dröjande och osä-
kert . . . Jag förstår icke . . .
— Nej visst! Hemligheter . . .
Och utan att låta genera sig det minsta af de spörjande
blickar, som Vivi fortfarande fäste på honom, började han med
långt ifrån harmonisk stämma taga upp Mefistos sång till Margareta :
»Flicka, först med ring på fingret
du på dörren glä-änta bö-ör.» . . .
— Allan! Tycker du, det passar, att . . .
— Passar? Det stämmer precis, min ä-älskling. Allting
passar i kä-ärlek. Fast . . .
— Kom Vivi! Jag har något att säga dig, afbröt Jane,
i det hon reste sig för att lämna rummet.
— Stopp! Hvarthän, om jag får be?
Äfven Allan hade rest sig och ställde sig raskt i de båda
damernas väg.
— Ingenting för dig, svarade Jane tämligen skarpt.
— Inte? Såå? Måtte vara tusan så viktiga hemligheter,
ni ha er emellan . . . När ni inte skvallra bakom stängda dör-
rar, så skrifva ni bref och bränna försiktigtvis upp . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
