Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 248 —
sätt, att hon fraktade det värsta af Allans mening om dessa
hennes rader till Yivi, om de föllo i hans händer.
Det saknades ej skadeglädje i öfverstinnans blickar, när
hon gjorde dessa upptäckter. Hon insåg tillfullo, att slumpen
denna gång gynnat henne på ett alldeles särskildt sätt. Den
ständigt trotsiga Jane — som blifvit det ännu mer efter sitt
giftermål — hade hon nu fått band på, hvilka man kunde draga till
efter behag. Naturligtvis var det endast ett tomt hot med hen-
nes framkastade ord om att öfverlämna det komprometterande
kortet till Allan. De scener, som deraf kunnat följa, hade kan-
ske resulterat i en skilsmässa med alla en sådans obehagligheter
för hela släkten, för båda släkterna. Och den gamla, mycket
konservativa öfverstinnan var rädd för skandaler — åtminstone
sådana, i hvilka hon själf kunde komma att spela en mer fram-
skjuten roll. — Hon hade äfven andra motiv att ej gå bröst-
gänges till väga mot styfdottern, när hon efter något begrun-
dande fortsatte :
— Det här ser mycket besynnerligt ut, stackars Jane. Men
det värsta är nog värre än jag först trodde.
— Nej, nej! . . . Det är, det har ingenting händt, som . . .
— Efter mitt omdöme tycks det hafva händt mer än
nog . . . Aldrig tänkte jag, att du, en Stjernbanér, skulle så
svika dina äktenskapliga plikter, som dessa rader till Yivi låta
påskina. Yår tid har alldeles nog med dylika skandaler, som
vår familj, Gud vare tack, alltid sökt undvika, men nu . . .
— Mamma dömer mig för hårdt . . . Det fins ingen an-
ledning, som . . .
— Du skall icke förvärra det onda med att också ljuga,
afbröt öfverstinnan moderligt förmanande . . . Nog ser jag,
hur sakerna stå. Har man bara börjat taga mot kärleksbiljetter,
som man ej med förakt återskickar oöppnade, så är steget icke
långt till . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
