Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 245
lion äfven haft sina funderingar på ett “hvarför“. Öfverstinnan
kunde ju icke heller veta något med visshet. Jane hade såle-
des låtit draga sig vid näsan af sin fruktan, blind såsom den
ofta kan vara, när samvetet är sjukt.
Den vrede, som nu fått öfvertaget i hennes känslor, riktade
hon derför uteslutande mot sig själf, när hon brast ut:
— Det här börjar rent utaf bli löjligt! Här står mamma
och får den uppfattningen om mig, att jag verkligen är en rik-
tigt vidlyftigtanlagd liten fru. Och då har jag, uppriktigt sagdt,icke
gjort det minsta, som kan berättiga till en dylik förmodan; nej,
icke det allra minsta.
Öfverstinnan lät icke öfverraskad, när hon svarade med en
skarp blick på Jane:
— Så mycket bättre för dig själf. Då bör det heller icke
kännas svårt för dig att nu med rent hjärta bevista Vivis för-
lofning med löjtnant Silfversporre.
— Nej icke alls! svarade Jane utan att kunna dölja den
blodröda rodnad, som sprang upp på hennes kinder. . . . Skall
det ske nu? Så brådt?
— Ja, efter middagen.
— Och mamma har talat vid Kurt. . . . vid löjtnant Silf-
versporre? rättade hon sig, åter rodnande.
— Jag har talat riktigt allvarligt vid honom, fortsatte öf-
verstinnan med en ny, skarp blick.
— Allvarligt? Jag förstår verkligen icke, svarade Jane,
som kände sig obehagligt berörd af både tonfallet och ögonkastet.
— Men det gör jag! Sådana här saker få icke behandlas
så lättsinnigt, som du tycks taga ’dem. . . .
— Jag?
— Just du! Blir nu Vivi fästmö åt din. . . din. . . jag
har så när sagdt — älskare, så. . . .
— Mamma! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
