Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 246 —
— Så skall jag nog själf se efter, att ingen hör du, ingen
kommer mellan barken och trädet.
— Skall jag väl taga detta som en — förolämpning?
Janes röst var hård och blickarne ljungade.
— Tag det hur du vill, svarade öfverstinnan kort.
— I så fall . . .
— Tänker du trotsa mig, menar du? ... Nå väl! Då
har jag den här korrespondensen från dig till Vivi att studera
tillsammans med Allan.
Hon visade kortet.
— Det är — lumpet ! Det är. . . .
— Genera dig icke! En dame, som blifvit presenterad
vid hofvet och gör anspråk på bildning, skall just . . .
— Jag vill ha tillbaka mitt visitkort.
— Men jag vill icke, ! — Så nu veta vi, hvar vi hafva
hvarandra . . . Öppen strid är alltid att föredraga framför . . .
— Jag hvarken vill, har velat eller tänker ha något med
löjtnant Silfversporre att göra . . . Det är ej detta, som nu
kommit mig att förgå mig mot mamma. Det är mammas egna,
obefogade häntydningar . . .
— Häntydningar säger du? . . . Jag ser klarare än du
tror. Hur var det till exempel nu i dag i Lawn-tennis-paviljon-
gen, när jag och Allan träffade dig och Kurt?
Jane blef svaret skyldig och sänkte hufvudet.
Hennes fruktan var alltså befogad. Öfverstinnans moders-
öga hade redan sett allt.
— Nå, det der få vi kanske tillfälle att tala närmare om
längre fram, fortsatte öfverstinnan. Eör Allans skull ser jag
helst att icke behöfva rifva mer än nödigt i denna byk; ja, ja,
också för min egen och Vivis skull. Kort och godt! Sluta all-
deles upp med att intressera dig för Kurt Silfversporre, för
annars. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
