Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 252 —
Janes morgonpromenad mer och mer antaga formen af ett
hjärnspöke, framkalladt vid källarbordet.
Han hade ju också sagt, att han aldrig ett ögonblick trodde
derpå. Lewymeyer, som var en mycket “festande“ natur, hade
efter liofbalen naturligtvis pokulerat för mycket i “Grands grop“;
på hemvägen hade han kanske gått i fantasier, och dessa hade
hängt sig fast vid honom så verklighetsformade, att han på W:6
kunde taga på sin ed, att det var kaptenskan Brätte, han kloc-
kan half sju på morgonen sett i språk raed poliser, artillerister,
gatsopare och andra tidiga gatutrafikanter.
Allan kände sig nästan skamsen öfver, att han så lätt
kunnat sätta tro till dylikt sladder från en svirande pojke. Detta
hans tvifvel på Lewymeyers klarsynthet var ju dessutom redan
berättigadt af att Allan funnit Jane inläst i sin kammare, då
han framåt morgonsidan efter sin underliga dröm ämnade göra
henne ett besök . . . Att samtidigt vara både ute och hemma,
vore ju omöjligt . . .
Lewymeyer skulle få stå till svars för sitt skandalösa prat,
som lyckligtvis endast och såsom förtroende meddelats åt Allan
själf. Han skulle till och med få bedja Jane om förlåtelse.
Till denna vändning hade Allan kommit, när han vaknade
upp ur sina funderingar vid öfverstinnans tämligen skarpa upp-
maning :
— Nå Allan! Löjtnant Silfversporre väntar på att få skåla
med dig.
För sällskaps skull villfor Allan öfverstinnans uppmaning
och bredde sig en smörgås samt höjde sedan kristallglaset med
den af tjusarkonungen varmt omhuldade potatislikören, som al-
drig åtnjutit Allans smäk. I det han läppjade på det nästan
fylda glaset, utbrakte han ett konventionelt: “Skål!“ med en
grimas, hvilken föranledde Kurt att säga:
— Inte är du något Bacchi barn, ty då . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
