- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
253

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

253 —
— Åtminstone ej, om han icke bjuder på annat än sådan
här smörja, svarade Allan högljudt . . . Men . . .
— Men för ädel drufva skulle du kanske sjunga hans lof?
— Ah! Jag förstår, svarade Allan, i tanke att det var en
hänsyftning på det af öfverstinnan begärda förlofningstalet: För
din skull skall jag göra det omöjliga.
Kurt såg förvånad ut.
Han tolkade svaret på ett helt annat sätt, än Allan menat.
Någonting af ondt samvete vaknade inom honom, då han
med ovanlig tafatthet svarade med ett meningslöst grin:
— Ja, ja visst ja! . . . Gamle skämtare der! Du . . .
— Gamle skämtare? Hvad menas? Det är mitt fulla allvar.
— Naturligtvis, naturligtvis! . . .
Kurt kunde icke hindra en blick af oro på Jane, som just
nu tog plats vid det dukade bordet, der öfverstinnan redan sla-
git sig ned i högsätet.
Men Jane såg icke Kurts ögonkast och hade ej heller kun-
nat gifva någon lugnande förklaring, äfven om hon sett och
förstått sin älskares stumma fråga.
På invit af värdinnan togo herrarne plats så, att Allan
jemte Jane kommo på höger sida om öfverstinnan, och Kurt samt
Vivi till venster. Allan kom midt emot sin svägerska; Jane
midt emot Kurt.
Stämningen vid middagsbordet var rätt tryckt, trots att
Allan — mot vanligheten, men nu på grund af “högre stämning“
sedan W:6-besöket — höll målron vid makt, för öfrigt på ett
mycket obesväradt sätt och till öfverstinnans ganska synbara
förargelse.
Han pratade vidt och bredt om hofbalen; uttryckte under
lifliga gester sin beundran för la belle créole, Mrs O’Brien, — här
gjorde öfverstinnan en märkbar rörelse af otålighet — samt lät
«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free