Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 256 —
skåpets kanske icke alltid så . . . solbelysta haf . . . Kurts och
Yivis skål!
Han höjde sitt glas med minen af en jubelomdånad välta-
lare. Öfverstinnan, samt Jane följde exemplet.
I samma stund Janes glas stöttes samman med Kurts, möt-
tes deras ögon i en blick, hvilken det var en lycka att öfverst-
innan ej kunde kontrollera.
De kval, som nyss med helvetisk grymhet marterat dem
båda under Allans ej så litet vilseledande ord, sökte i denna
hastiga, men så mycket sägande blick, balsam på sår, som nyss
svidit.
Faran hade åter närmat dem till hvarandra . . .
Jane glömde, att Kurt var en ytlig natur, en manlig tul-
pan, vacker i färg och form, men utan fängslande djup. Hon
glömde äfven, att han nu var hennes systers trolofvade.
Båda glömde, att i denna blick låg ett besegladt löfte till
fortsatt vandring på förbjudna vägar . . .
Innan dagen var slut buro Yivi och Kurt symbolerna till
trohetslöften för lifvet.
Stockholm, Gustat Lindströms DOKtrycKeri. 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
