- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
255

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En tvungen förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 255 —
kärlek är på det varmaste besvarad, det . . . det se vi alla,
om vi kasta en blick på dessa två . . .
— Kurt vred sig oroligt på stolen.
Yivi gjorde min af att resa sig.
— Dessa två, som . . .
Han hejdade sig liksom sökande ord, och öfverstinnan pas-
sade genast på att flicka in:
— Törs jag besvära löjtnanten om att servera vin till den
skål, som Allan nu synes ämna . . .
— Gör det min vän, fortsatte Allan åter afbrytande, un-
der det att Kurt genast börjat villfara öfverstinnans begäran,
ehuru han kände hur osäkert han höll den tunga champagnebu-
telj, som värdinnan lyft ur iskylaren och räckt honom . . .
— Du så att säga skänker nu i skålen för din egen lycka,
din egen och hennes lycka, som . . . det vill säga, som du skall
finna vara kärleken, trofastheten . . . hängifvenheten . . . den
unga tärna, som . . .
Han stannade åter i saknad af ord.
Både Kurt och Jane började andas lättare efter den vänd-
ning talet nu tycktes taga.
Öfverstinnan hade i hast låtit sitt mest välvilliga leende
spela fram, då äfven hon märkte Allans syfte, ehuru det ännu
var flera rätter till desserten.
Vivi satt med sänkt hufvud och fingrade nervöst på det
gnistrande glasets pelare. Äfven på de nyss bleka kinderna hade
dragit sig en svagt rödlett teinte. Äfven hon syntes förstå.
— Någon talare är jag icke, fortsatte Allan . . . Men hvad
jag åtagit mig, vill jag dock föra i land . . . Hm! . . . En skål
allt nog . . . Kort och godt . . . En lyckoskål för min sväger-
ska, vår blomstrande Vivi Stjernbanér och för min vän, löjt-
nant Kurt Silfversporre . . . En skål för dessa två, som nu i
gemensam liten farkost ämna segla ut . . . segla ut på äkten-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free