- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
261

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— -261
Hon hade fått sig en blick, som ej vittnade om igenkän-
nande. Men detta var långt ifrån att bringa den gamla, talförda
damen ur fattningen.
— Såå? Känner icke löjtnanten igen mig? Lilla Janes
gamla väninna?
Adelaide tyckte, att den ståtliga unge mannen rodnade vid
dessa ord. Men detta kunde ju lika mycket tillskrifvas hans
förlägenhet öfver att ej genast hafva känt igen henne — Ade-
laide råkade ofta ut för dylika små motigheter — som det kunde
bero på något annat.
Helst hade hon sett detta “andra“.
Men så långt hade hon ännu icke fått in sina fingrar i det
Bratteska äktenskapsnätet.
— Ack förlåt! hörde hon löjtnanten svara ... Var det
icke hos baron Akerskiölds, som . . .
o
— Nej, nej! Men jag känner friherrinnan Akerskiöld också.
Gfamla friherrinnan förstås ... Yi voro lekkamrater som barn,
och hennes man har jag till och med haft äran att dansa med
en gång, under Amarantens glansdagar . . . Jo, löjtnanten må
tro! . . Det var en tid det . . . Nu är allt så annorlunda . . .
Romantiken har försvunnit, och skandalerna tagit vid . . . Hvar-
enda dag hör man ju än den, än den andra vara föremål för en
långt annat än angenäm uppmärksamhet . . . Och ... Ja, nu
skrämmer jag visst bort löjtnanten, tror jag.
Hon tyckte sig åter märka en lätt färgskiftning på löjt-
nantens kinder, och hon var naturligtvis genast på det klara
med, att äfven han spelat med i den moderna kärleksorkestern . . .
Fast hur?
.Det var detta, som skulle vara så högst intressant att veta
något om. Just nu, då han som fästman var så på tal.
Men tillfället var illa valdt.
Löjtnanten syntes bli otålig. Icke kunde man väl heller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free