Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 262 —
begära att på stående fot i en dragig förstuga en vinterdag få
några anknytningspunkter. Hur skulle hon för öfrigt af ho-
nom själf få veta något? Också en omöjlighet . . .
Han hade utom dess, innan tanten hunnit kasta in en ny
länk till den ked, som hon nyss lagt upp, gjort ett hastigt slut
på konversationen genom att artigt föra handen till mösskärmen
och — försvinna.
Och fante Adelaide tänkte på — der hon stultade fram
mot Nybrogatan för att hemsöka ett annat frukostbord — hur
litet hon verkligen hade att berätta om dessa nyförlofvade, af
hvilka fästmannen måste vara något att göra af.
Men hon hade ju nu ändå talat vid denne moderne Nar-
cissus, kanske don Juan; ja, helt säkert var han en don Juan . . .
Och på detta skulle hon väl ändå kunna laga sig en liten fru-
kostbit hos grosshandlar Benzells unga fru, som . . .
Ja, tante Adelaide hade hört, att den unga frun — hvars
man var närmare sextiofem år — var “alldeles galen i“ vackra
militärer; synnerligast i löjtnant Silfversporre. Vore lyckan med,
kunde det kanske äfven göras en god middag af det der mötet
med löjtnant Kurt . . .
Och under lockande tankar på andra läckerheter än ett
fattigt kycklingslår, kanske bara en vinge, närmade hon sig allt
mer det hem, der hon visste, att frukosten serverades klockan
precis tolf.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
