Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 283 —
— Hvilken lycka, Jane!
Hon drog undan den hand, han syntes ämna gripa, och
satte sig stelt till rätta i soffhöman utan att svara honom med
annat än en blick. Men i den blicken läste han intet, af hvad
han länge längtat att få läsa deri . . . Tom och frågande var
den på samma gång som likgiltigt kall.
Men Kurt såg icke ut att vilja uppfatta hennes afvisande
hållning. Utan att vänta på invit af Jane sade han som nyss
något indirekt:
— Jag såg dig genom fönstret och derför gick jag hit in.
— Ni tycks ha skarpa ögon, min herre.
Janes röst lät en del ironisk, under det att hon sakta
trummade på briekkanten.
— Dig skulle jag känna igen på tusen mil.
— Märkvärdiga ögon att vara starka. Kunde få utmärkt
användning på något astronomiskt Observatorium.
— För att studera stjärnor menar du, eller solar, med ett
ord himlakroppar, eller hur? frågade han med lidelse.
— Hvad annars?
Jane fann i hast icke något annat svar, fast hon nu gerna
velat replikera riktigt bitande. Tonfallet i hans röst retade
henne lika mycket som de talande blickar, hvilka underströko
ordens dubbelmening.
— Du har rätt, fortsatte han, liksom läste han, att hon
förstått honom just så, som han ville förstås . . . Men du kan
vara förvissad om, att endast en af dessa himmelska kroppar
skulle komma under mitt speciella studium.
— Såå. . . Ovanligt ensidigt af er.
— Ja, du har rätt att förebrå mig. Men du vet ju
också, att . . . att det fins omständigheter, som . . . Man blir
öfverrumplad och måste ge sig för . . . för öfvermakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
