- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
284

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 284 —
— Annars brukar en tapper krigare hellre falla än . . .
ge sig, svarade Jane med ett kort skratt.
— Du ville således, att jag skulle sagt . . . sagt neji
— Nu får ni verkligen förlåta, att jag icke kan följa med.
Samtal i gåtform har beklagligen aldrig varit min starka sida . . .
Utan dess har jag nu icke tid att fortsätta, ty jag har stämt
möte med någon hos Blanche i konstutställningen.
— Jane !... Du vill icke förstå mig.
— Icke så häftigt, min herre! Vi äro icke på . . . på
Skeppsholmsbron nu.
— Jag måste tala med dig innan . . .
Han stannade af midt i meningen, liksom hade han själf
icke klart för sig, hvad han ämnade säga.
Ett ögonblick sutto de i stumt betraktande af hvarandra.
Slutligen utbrast Jane, som fullkomligt bibehållit sitt väl spelade
lugn, hvari låg ej så ringa ansats till ironi:
— Behagar icke löjtnanten en kopp chocolade?
Frågan kom som ett hån mot de känslor, hvilka nu fått
makt med honom starkare och mer fordrande för hvarje dag,
hvarje timme, som förlängt hans nödtvungna tystnad gent emot
den kvinna, hvilken han älskade — eller åtminstone trodde sig
älska.
Han hade nu gynnats af slumpen att på sätt och vis
ostörd af “de andra“ — till hvilka han äfven helt likgiltigt
räknade sin fästmö — påträffa föremålet för en känsla, som mer
och mer växte ut till passion. Men af den förståelsens blick,
som han fann i hennes ögon, då deras glas möttes vid förlof-
ningsmiddagen, märkte han nu icke ett spår. Han hade till och
med aldrig funnit Jane så maskerad, beträffande hvad hon verk-
ligen tänkte om honom . . . Och så nu detta: “Behagar icke
löjtnanten en kopp chocolade?“, hvilket kom som ett kyligt:
“God dag, hur står det till?“ . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free