Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-.....-JLlfigT/
’,«y
— 293 —
Yar det verkligen samma kvinna, som nu utan betänkande dris-
tade sig att utanför ett hus, der hon när som helst kunde bli
observerad af både mor och syster; ja, till och med af sin man,
lämna sig åt honom på en ensamfärd med mål, hvilket han själf
fick bestämma?
Kurts häpnad öfvergick nästan till rädsla.
Kanske hade den besynnerliga kvinnan helt plötsligt för-
lorat förståndet?
— Nå, men så skynda er då!
Intet tvifvel. Hon var galen.
Försiktigt inledande kastade han fram :
— Vågar du verkligen?
— Ni har ju hört, att jag vågar . . . Kan ni för öfrigt
icke se det. Annars satt jag väl icke kvar så här.
— Således är det din bestämda mening? . . .
— Naturligtvis! Hvad annars?
— Ett försök, att pröfva mig?
— Ba! Snarare då att pröfva mig själf.
Kusken tycktes bli nyfiken.
Kurt måste handla raskt.
Innan han riktigt fattat sitt parti, befann han sig åter vid
Janes sida, ropande till körsvennen:
— Lidingö-värdshus!
Nu bar det af mot det stora snöhafvet derborta bakom den
aflöfvade dungen vid gärdesgården. Försiktigt kastade han en
blick efter sig, under det han liksom mera för sig själf hördes
mumla med osäkerhet och ängslan:
— Månne någon sett oss?
— Kanske Vivi, svarade Jane med ett kort skratt . .
Men det kan ju också hända, att äfven mamma ...
Han afbröt henne häftigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
