Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 297 —
till och från Lidingön, då innan bron flyttades längre upp i
fjärden.
På skaren syntes några kråkor i filosofiska meditationer öfver
hvar lunchen borde intagas, om vid Djurgårdsbrunn eller Li-
dingöbro. Några lifligare ungdomar syntes redan hafva fattat
sitt parti och singlade af mot kusten, för att vid någon vak
taga det säkra för det osäkra, dermed förkastande de gamlas
bornerade meningar om en oviss gourmandism å utvärdshusens
afskrädesgårdar. På en gren der till venster i skogsbrynet syn-
tes en axelbred skata posera för några ruggiga talgoxar, som
tydligen, likt Buddas anhängare, togo lifvet för “ett enda stort
lidande“, trots att de åtminstone — talgoxarne nämligen —
kunde ståta med vackra kläder.
Nå detta hade hvarken Kurt eller Jane sinne för.
Kråkor, skator och talgoxar existera inte för mörka kär-
lekstankar, just sådana, som nu behärskade dessa två moraliskt
urspårade människobarn.
Nu var man vid sista svängen. Icke en enda mötande
hade kommit i deras väg. Till och med planen der framför
värdshuset, som skymtade fram mellan granarnas grenar, syntes
tom, och en pinande dödstystnad stämde harmoniskt med den
likbleka och dystra ramen. Och till all denna bild af förgäng-
lighet kom bjällrornas klang, som dödsklockor på griftefärd.
Ett ryck i tömmarne, och släden svängde upp vid för-
stugubron.
Ett par nyfikna värdshusflickors blåbleka kinder syntes
skymta fram bakom en lätt isbelupen ruta.
Kurt sprang ur och öppnade luckan till fotsteget samt grep
Janes framsträckta hand, som förrådde en lätt darrning.
En från fjärden kommande snövind kastade upp hennes
flor. Ängsligt grep hon det med båda händerna, liksom ville
hon äfven med dessa skyla sitt ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
