Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 298 —
Var hon rädd?
Det visste hon nu icke ens själf. Hon hade gifvit sig helt
i leken, likt ett oförsiktigt barn, som sysslar med en stulen bit
stubintråd.
Det intresserade henne att se, hur det skulle gå, fast faran
icke var henne obekant.
Temperaturen af det nyss så höggradiga modet hade dock
sjunkit ned till noll. Men hon ville ändå löpa linan ut.
Jane blef fatalist . . . Odet finge råda och leda.
I tamburen kom en af flickorna mot dem.
Kurt, som tycktes vara hemmastadd på stället, gick törbi
denna Hebe, snedt öfver källarsalen, der det verkligen syntes
en gäst — uppkrupen vid kaminen i rummets öfre ände. Ett
ögonkast sade Kurt, att af den gästen hade de intet att frukta.
Den såg lika vintrigt dufven ut som hela milieun.
Han öppnade en dörr till venster i det han gaf Jane plats
att stiga in.
Det var ett hemtrefligt mindre rum, väl möbleradt med
stoppade soffor, fåtöljer och stolar, samt med fönster åt både
fjärden och verandan. Allt förrådde utvärdshuskomfort i mo-
dern stil.
Utan att säga ett ord hjälpte han henne af med kragen.
Frånvarande tog hon plats i en fåtölj. Stirrande flögo hen-
nes blickar ut öfver Värtan, der snön ystert dansade om i den
tilltagande nordosten, som från Lidingön sopade drifvor mot
Kaknässkogens stränder. En dödsdans på spegelgolf . . .
— Jane!
Hon vände frågande sina ögon mot honom.
Hvad var det hon nu hade i sinnet?
Kunde det icke snart vara slut med denna komedi, eller
tragedi?
Kurt tyckte sig läsa i hennes blick en oro, som hon icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
