Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kurt!
- 300
— Nå, ändtligen hör jag dig åtminstone kalla mig så som
jag älskar att nämnas af dig.
Han hade sjunkit på knä vid hennes fotter och hetäckte
hennes små, behandskade händer med glödande kyssar.
Utan motstånd lät hon honom hållas.
Det bief en formlig njutning för henne att se detta ståt-
liga, beundrade kvinnoideal ligga för hennes fotter och hviska
passionerade ord, som hon nu utan fruktan kunde lyssna till i
visshet om, att ej redan nästa sekund någon ogunstig slump
skulle rycka honom bort.
— Jane, Jane! stammade han . . . Hvarför har du följt
mig hit, om ej för att vi ostörda skulle få säga hvarandra allt,
som kärleken drifver oss att känna, att hoppas, att längta efter
och . . .
— Lidelserna, menar du.
— Kalla det hvad du vill; jag tror ändå, trots all den
kyla, som du visat mig i dag, att du älskar liksom jag, fast du
ej vill säga, vill erkänna . . .
— Nej, aldrig skall jag erkänna en sådan kärlek.
— Men du skall med kyssar, med smek och med varma
blickar . . .
— Kurt! . . .
— Med allt hvad en kvinna kan . . .
— Kurt! Jag förbjuder dig att . . .
Han sprang upp.
En lätt knackning hade hörts på den stängda dörren ut
till källaresalen.
Jane slet undan sina händer och reste sig äfven hon.
Hastigt skyndade han mot dörren, under det att fru Jane,
lätt bleknande, drog sig bort mot soffhörnet, afvaktande hvad
som skulle komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
