Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 301 —
Kurt öppnade dörren på glänt.
En serveringsflicka visade sig, och Jane hörde henne säga,
med en röst, hvari det ej var svårt att finna en viss familjäritet:
— Hvad behagar löjtnanten?
— Har jag ringt kanske? svarade Kurt tämligen barskt.
— Jag tyckte det . . . Rosa sa’ . , .
— Servera oss frukost. Men fort . . ,
— A la carte eller . . .
— Gif oss något godt, och tag in vinlistan.
Han sköt åter igen dörren efter den bortskyndande Rosa,
som i en hast syntes få vingar vid fotknölarna.
— Kurt! . . . Hvarför beställde du frukost?
— Jo, derför älskade, att det skall bli ett himmelrike att
en gång få frukostera med dig på tu man hand.
Och innan Jane hunnit hindra det eller kasta sig undan
hade han dragit ned henne på sitt knä, och öfverhöljde nu hen-
nes mun med kyss på kyss; långa, brinnande, kväfvande kyssar,
gifna af lidelser, som icke längre kunde hållas bundna, och som
snart hos henne funno gensvar, lika berusande, som de stumma
frågor, hvilka lågo i dem alla.
Bedöfvade, blinda för hela den öfriga världen, glömska af,
att de befunno sig på en plats, der allmänheten har rätt att
passera lika fritt som dess guld eller sedelmunnar få föra talan,
hade de allra minst ögon för den svaga skugga, som i denna
stund aftecknade sig mot en af verandafönstrens gardinförsedda
rutor.
En lätt skrapning mot glaset kom dem båda att våldsamt
kastas in i verkligheten.
Båda riktade sina blickar mot det håll, hvarifrån det stö-
rande ljudet hade kommit.
Men af skuggan syntes nu icke ett spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
