Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 308 —
nu ville reparera sin förra försyndelse mot etiketten som
värd.
Hon tömde glaset med begärlighet.
Afven på honom syntes den iskylda champagnen verka
eldande. Något af hans förra tillförsikt återvände, och han dri-
stade sig nu komma fram med ett gäckande:
— Akta dig, liten! Af gnistan kan bli en eld . . .
— Som bränner upp oss båda.
— Älskling! Kom hit till mig i soffan. Jag stormlängtar
efter ännu en kyss, tusen kyssar . . .
— Till hors d’oeuvres, menar du? . . . Nej tack! Men
kanske till dessert.
Och i utbrott af ystert lifsmod fylde nu hon i på nytt åt
både sig och Kurt samt lyfte omedelbart glaset mot honom
sägande:
— Pour notre amour!
Kurt kände hur det svindlade för hans hjärna.
Han trodde sig hafva fångat en äktenskapets blyga nunna
— exemplet har berättigande — men finner en blodfull siren.
Obetänksamt bullrande reser han sig från sin plats för att
störta fram och gripa henne i sina armar, i det han utropar:
— Jane! Du . . .
Dörren springer upp.
Ett hufvud, som ej är värdshusflickans, synes nyfiket titta
in i det upptagna rummet men genast draga sig tillbaka med ett
dämpadt:
— Förlåt!
Kurt rusar fram till den åter stängda dörren, som han
rycker upp, innan den störande hunnit släppa låsvredet. Med
en röst, som darrar af vrede, hör Jane honom brista ut:
— Yet hut, herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
