Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309 —
Och genast dorpå faller en annan röst in, som äfven tyckes
vara bekant för fru Jane:
— Bad jag icke om ursäkt? Man läser igen på värdshus,
när man har anledning att vilja vara ostörd.
Kurt hade gått ut i källaresalen.
Dörren slog han till så det gungade i huset.
Häftiga ord trängde in till Jane, som förskräckt skyndat
upp och fåfängt såg sig om efter lämpligt gömställe i fall skå-
deplatset för trätan skulle tränga henne in på lifvet.
Redan hade hon fått på sig sin pelskrage och stod just i
begrepp att krypa ned bakom en soffa, dä Kurt åter visade sig
med af sinnesrörelse likblekt ansikte.
Jane rusade fram mot honom med ett förskräckt:
— Min Gud, hvad står på?
— Den der satans Lewymeyer, förstås . . . Halffull och
oförskämd som vanligt.
— Och han vet, att . . . att det är jag, som . . .
— Nej, lyckligtvis . . . Men nog kommer han att rappor-
tera mig för Allan . . . Och . . .
— Är du säker på, att han ej såg, att det var jag?
— Alldeles! Han behagade till och med kalla dig för . . .
Kurt hejdade sig.
Han syntes ej vilja komma ut med Lewymeyers epitet.
— Hur kallade han mig? . . . Säg, säg!
— Hvad tjänar det till? Det var icke något, som du kan
taga åt dig.
— Men om jag får veta det, så inser jag ju bäst, att det
icke var mig han menade.
Hon blef enträgen till ytterlighet och slog sina armar om
hans hals.
De af champagnen lifvade blickarna brunno som nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
