Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvad som hände på “Lidingö-bro“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 310
under kyssarna, och den fruktan, som nu fått makt med henne,
gjorde hennes bön oemotståndlig.
Han sänkte sin mun till hennes öra och hviskade ett ord.
Ett enda, men hvars innebörd kom henne att göra sig fri med
ett häftigt ryck.
Nu fans det hat i hennes blick, när hon brast ut, i det
hon rusade fram mot dörren, liksom ville hon själf tukta kränkaren:
— Ah! En sådan usling! . . . Men vänta . . .
Dörren hade redan gått upp, innan Kurt hann hejda Jane.
Men båda funno de nu salen tom.
Från tamburen trängde dock ljudet af tvistande röster.
En flod af svordomar följde, och så hördes ett häftigt
smällande i en dörr.
Jane hade åter skyndat fram till fönstret.
Betalningen uppgjordes i en hast, hvarpå Kurt befalde
flickan säga till kusken att genast köra fram.
Sedan han själf förvissat sig om, att vägen nu tycktes vara
fri, förde han ut den i kragen och floret väl ombonade Jane,
som i släden ytterligare svepte in sig ända till hufvudet i en filt.
— Kör till Bellmansro !
Jane kastade en frågande blick på sin älskare, som genast
uppfattade henne när han sade:
Yi måste den vägen för att bäst komma undan.
Nu var Jane allt annat än modig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
