- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
338

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Erotik på stålskor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338
— Ja, Kurt skulle ha varit med, inföll Yivi lifligt. Han
skall ju åka så bra?
— Tror jag det, hördes nu Allan något retligt . . . Han
har ju hållit på, sedan han gick i kolt.
— Men om han nu vore med, hur ginge det då med öfver-
raskningen, som du skulle bereda honom? sade Jane ironiskt.
Jag skulle föreslå, att du och jag ginge hit ensamma om för-
middagarna och öfvade oss. Eller också någon annan stans,
der man kunde vara mer ogenerad . . . Eiskartorpsjölen eller
Brunnsviken eller hvar du vill. Ty det är i alla fall . . .
— Icke utan mitt medgifvande och lämpligt förkläde, af-
bröt Allan kategoriskt, i det han kände sin inneboende jalousie
mot hustrun flamma upp på nytt . . . Man vet aldrig, hvad
folk kan prata.
— Nej, det har du då verkligen rätt i. Tänk så befängdt
med den der mrs O’Brin. Jag tror, att det kan vara sant . . .
Men i alla fall . . .
— Tyst Jane! Här ha vi öron öfver allt! ... Se upp!
Ha ni då inte ögon att . . .
En häftig törn.
Allan gjorde ett våldsamt försök att hålla balansen. Några
snurrande rörelser, vinglingar åt alla sidor och så pladask midt
emellan de båda damerna, som släppta drefvos af farten mot
en bänk, till hvilken Jane korn lagom att sjunka ned, under det
Yivi nära att störta gled efter mot halfsysterns framsträckta
händer.
En vändning af hufvudet och Vivi gaf upp ett lätt skri,
samtidigt med att hon stammande hördes säga till Jane:
— Såg du? Det var Kurt och . . .
Fortsättningen dog bort i ett oredigt mummel.
— Hvad säger du? utbrast Jane ifrigt . . . Var det
Kurt? . . Din fästman, lade hon till, då hon tyckte sig själf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free