Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Erotik på stålskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839 —
märka ett nästan för stort intresse i uttalandet af Silfversporres
förnamn ... Yar det verkligen han?
— Skulle jag icke känna igen honom? svarade Yivi nästan
gråtande. O, hvarför kom jag då hit? . . . Och hvarför sade
han, att det var tjänsten, som . . .
— Det säga alla män, när de vilja komma undan, svarade
Jane föga tröstande. Men är du så alldeles säker på, att det
var han? . . . Jag tycker, att nog borde han . . . Kunde du
icke se, hvem han hade med sig?
— En levinna, kanske en älskarinna ... O, jag vill hem;
jag vill aldrig hit mera . . . Mellan Kurt och mig skall det
bli slut redan i morgon dag.
— Var nu icke dum. Bevis först . . . Och icke ett ord
åt Allan, som nu kraflar sig fram mot oss. Gud, hvad han ser
komisk ut. Ha, ha ha!
— Tror du han såg något? stammade Vivi.
— Allan? Icke det minsta. Han föll ju som en säck.
Och fru Jane skrattade pä nytt ett skratt, som hånande
tvingade sig fram mellan skuggorna, livilka kretsade mot glöd-
lampljusets långa floder öfver den af millioner skridskofåror ris-
pade isen.
Hon trodde på Vivis ögon.
Aningen sade henne också, hvem det var, som här kretsade
fram vid Kurts arm.
Således ännu en gång, samma dag som . . .
Hvem led mest? Jane eller Vivi?
Detta skulle vara svårt att säga.
Båda ledo. Men dessa lidanden voro af så ofantligt skilda
naturer. Vivi led som den i sina ljufvaste drömmar hastigt upp-
skrämda flickan, då hon finner verkligheten så helt annan än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
