- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
357

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 357 —
— Du har misstagit dig, Jane . . . Jag känner henne ej
ens . . . Har aldrig bytt ett ord med henne . . .
Hans hustru spratt till . . .
Nu förstod hon allt.
Ett svårt hugg hade på nytt träffat hennes egenkärlek.
Allans ord — oförsiktigt uppriktiga, derför att han redan
trott sig genomskådad — hade med ens tydliggjort, att äfven
han, maken, höll på att glida från henne.
Ett mycket lätt tankeslut sade henne äfven, hvem den
kvinna var, som åter en gång korsade hennes väg . . . Och lika
lätt var det nu att inse, hvarför den icke annars sportälskande
Allan nu i hast blifvit så begifven på att besöka skridskobanan.
Detta blef henne för mycket . . . Två sådana nederlag på
en dag, utan att hon såg minsta utsikt till att kunna hämnas.
Hon var träffad i sin ömtåligaste nerv.
Hon kände att makten började farligt glida henne ur hän-
derna; dels makten öfver maken, på hvilkens dyrkan hon aldrig
trott sig kunna tvifla — men som hon själf bedragit af nyck
att få regera ännu ett manligt hjärta — dels väldet öfver den
andre, älskaren, med hvars kärlek hon lekt . . . tills hon själf
blifvit bränd.
Allan missuppfattade äfven nu sin hustru.
I den eld, som brann ur dessa trolska ögon, som han ur-
sprungligen älskade af högfärd, men nu började dyrka med
verklig passion, trodde han sig se ett återsken af den kränkta
makans känslor, när hon finner sig försmådd för en annan
kvinna.
Och hans relativa oskyldighet växte upp till en jätte, som
bar dödssyndens eldplåt i sina händer, färdig att bränna in
dess syndastämpel på hans panna för det brott, hvilket ännu
icke ens mognat till en tanke, brottet att förnimma, till och
med oklart förnimma, att det fans ännu en kvinna i världen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free