Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
hvars ansikte var värdt hans dyrkan, en kvinna, som icke var
lians hustru.
Med den oärliges bäfvan på räkenskapens dag sträckte han
bönfallande sin hand mot den stolta, höga rätsvisan, hvilken i
hans makas gestalt stod framför honom med blickar, som livar
och en ljungade fram en redan bevisad anklagelse.
Hans själ ville tigga nåd, men läpparne sveko.
Och handen mottog hon icke . . . Nåd gafs icke.
Och så föll dom.
Skärande hvassa kommo orden, hånände, grymma och
utan en fläkt af lindring, när hon sade:
— Stackare! . . . Afven du hennes slaf . . . Tigg nu af
henne, hvad du aldrig skall få af mig . . .
Hon gick.
Han hörde hur nyckeln vreds om i låset till hennes boudoir.
Bruten sjönk han ned på den stol, der fru Jane nyss
hade suttit.
Den brottsliga hade segrat.
Djäfvulen hade vunnit en ny framgång, der han nu från
sitt hörn lät sig smekas af den bedragne mannens snyftningar.
Härfvan var trasslig nog att kräfva själar, när den en gång
skulle redas ut.
Den antika dalkarlsklockan i kapten Brättes matsal lät höra
elfva silfverklara slag.
Allan spratt till och vaknade upp ur sina orediga drömmar,
framkallade af hustruns ord, när hon lämnade rummet.
Med en frånvarande blick skärskådade han detta rum, der
allt var i så minituös ordning, som han gerna kunde önska sig.
Den antika buffén — ett minne från Sveriges storhetstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
