- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
363

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 363
inne med damen? . . . Dra’ för tusan! . . . Det här blir, sablar
i min själ, halfva morsarfvet.
Accompanjerade af spelmarkernas skrammei, då de van-
drade från den ene till den andre med en hastighet, som vitt-
nade om handhafvarenas stora vana vid dylikt värf, kom nu ett
ordsvall, hvari termer från gränder och hamnar smögo sig kam-
ratlikt till kasernernas blomsterspråk. Men af något, som man
här borde väntat sig — att döma af kvartettens eleganta och
efter senaste londonersnitt skurna gångkläder — något af “gentle-
manlik“ fans icke ett spår i denna konversation, hvari den ena
munnnen tog glåpordet från den andra, för att ytterligare för-
grändadt kasta ut det på nytt mot dess gifvare.
Allan Brätte hade varit här förr.
Det syntes på hans sätt att med jämnmod låta sina öron
suga in dessa dissonanser från afgrundens vokalisering.
Han var till och med redan så inne i situationen, att han
med uttryck af största intresse lät blickarna följa gången af det
sista “gif“, som nu följde på en talangfullt skött blandning och
kupering.
Derför gaf han ej heller akt på, att en sjätte person nu
hastigt kommit in i wiraspelarnes rum och syntes ämna sig ut
i den stora samlingssalen. Men vid åsynen af kapten Brätte blef
han stående med alla tecken till villrådighet alldeles bakom
åskådarens rygg, liksom hade han der velat söka skydd för den
öfverhängande fara, af hvilken hans nervösa och bleka anlets-
drag bar tydlig sagen.
Brätte stod orörlig, djupt försjunken i betraktandet af spe-
lets gång.
Utan att ha något intresse af hvarken vinst eller förlust i
detta parti, tycktes han dock njuta af de lyckans växlingar, som
han här kunde skönja med hvarje kort, som spelades ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free