- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
364

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 364 —
Att döma af den tystnad, som nn rådde, syntes saken vara
allvarsam.
Betänksamt jämkade och placerade man de färgtryckta
kartongbitarne, som om det gällt att med dessa manipulationer
tumma Fortunas vilja, innan man beslöt att våga ett “begär“.
Under minspel, som ingenting fingo förråda, hvarken glädje
eller missräkning, brann det dock i denna stund af snikenhetens
mest glödande passioner. Och dessa kunde ej döljas i de blic-
kar, hvilka gång efter annan lurande smögo sig öfver kortsol-
fjädrarne för att söka stjäla sig till motspelarens styrka eller
svaghet.
Den, som satt lämpligast till, sökte äfven att af Allans
drag kunna inhemta en vink om, hur spelet kunde ställa sig.
Han plirade till och med så ofta på detta orakel, att en annan
blef misstänksam och hördes yttra, vänd till Brätte:
— Hvad fan står du och koxar för? . . . Ska’ du spela,
fins det bord derinne . . . Eller också vänta der i soffan, tills
det här blir slut . . . Det här spelet sköta vi själfva.
Allan vände sig om utan att svara. Han uppfattade me-
ningen som sig borde och medgaf, att han under liknande om-
ständigheter skulle farit ut på samma sätt.
Nu fick han se den sjätte, eller för honom den femte. Med
en nästan hviskande helsning bjöd han denne sin hand.
Det var en medelålders man, hvars hår redan börjat hvitna
vid tinningarna. De nervösa, något pussiga dragen sökte få-
fängt att visa konventionell sällskaplighet, när han tillgjordt
muntert besvarade Allans helsning och derpå hördes hviska i en
annan tonart, som mer passade för tragiken:
— Hör du, käre bror! . . . Får jag säga dig ett par ord?
— Gferna två, svarade Brätte kort . . . Ska’ vi gå dit ut?
Han gjorde en handrörelse åt salen. Den nervöse svarade
med en nick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free