- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
366

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Skön själfkritik . . . Men hvarför?
— Pengarna voro Emys, svarade spelaren med själfföre-
bråelsens tonfall, i det han tömde det andra glaset konjak . . .
Hon skulle ha dem till . . .
— Intresserar mig icke, afbröt Allan kärft . . . Din hustru
borde snart vara van vid dessa transaktioner och skall väl som
annars ge dig absolution på carte blanche.
— Tror jag icke, suckade spelaren . . . Kan jag icke nu
hålla ord, så . . . Hör du, käre vän . . .
■—- Jag har icke tid med dig nu, afbröt Brätte på nytt . . .
Var Lewyineyer derinne?
— Ja visst! . . . Jag lofvade . . . Det vill säga, jag hop-
pades, att han skulle ge mig revanche.
Han höll Brätte kvar med ett grepp i rockslaget.
— Men det ville han inte?
— Nej, inte på kredit . . . Det var derför, som jag tänkte,
att möjligen du kunde . . . ville menar jag . . . Ty nog vet
jag, att du Jean hjälpa en gammal vän, som . . .
Han stannade i meningen och fäste på Allan en bedjande
blick, lik opierökarens, då sista slanten att fullända det påbör-
jade ruset skymtar fram på hans omtöcknade hjärna.
Blicken var skarpsynt som den döendes.
Han kände sin man, och visste, att man tog honom säkrast
med att smeka hans egenkärlek.
Derför lade han också in hela sin själ, när han fortsatte,
då Allan icke gaf honom något svar:
— Ja, du är ta mig satan den ende gentleman, som finns
i hela lokalen . . . Det är derför som jag vänder mig till dig,
för att låna en hundralapp . . .
— Att spela bort den också? svarade Brätte, ej oberörd
af det smygande smickret.
— Nej, nu känner jäg, att jag måste vinna. Pengarne har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free