Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 367 —
<lu igen, innan vi skiljas i kväll . . . Hade icke hon varit med,
så vore jag icke nu så pank som jag är.
— Hon; hvem menar du? frågade Allan nyfiken, i hast er-
inrande sig, hvarför han egentligen kommit upp på klubben
denna kväll.
— “Spader dam“ vet jag.
— Har icke tusan reda på, hvem hon är. Här brukar väl
sällan finnas några andra damer än . . .
— I leken, nej . . . Men denna spader dam är icke af
bara papper, må du tro . . . Fast nog rör hon sig med sedlar,
som ...
— Kom hon hit med Lewymeyer? afbröt Allan med aning
om hvart det syftade.
— Just precis! På slaget elfva.
— För att spela?
— Hvad annars? Och de ha en alldeles förbannad tur
både hon och han . . . Försök får du se.
— Ska’ bli rätt intressant . . . Går du med?
— Gerna, bara du kan hjälpa mig med det der, som . . .
den der hundralappen.
Allan svarade icke. Men han tog fram sin plånbok, i hvars
rymliga fack en bundt sedlar snart bländade “vännens“ lystna ögon.
Med ett knapt märkbart tack tog denne mot lånet, och
sade sedan i ett tonfall, hvari själftilliten åter fått öfvertag:
— Kom, så gå vi in . . . Jag presenterar.
Man gick åter genom det rum, der wirapartiet ännu fort-
sattes, men nu med en spänning, som nått lidelsernas kulmen.
Med brådskande ifver öppnade låntagaren dörren till ännu
ett rum, ett stort furstigt möbleradt gemak, der icke mindre än
tre spelpartier hade tagit plats.
Allan trodde ej sina ögon, mot hvilka han gång på gång
måste föra handen, liksom fångande en hägring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
