Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 383 —
Ja, efter hand tvingade han nästan sin tunga att sekundera
hennes liflighet.
I sådana ögonblick var han fullständigt borta från hela
sitt gamla jag. Det var som om hennes ord, hennes blickar och
de kattungemjuka böjningarna af hennes retande figur skänkt
honom något af den ungdomliga vivacité, som han aldrig sotat
inne med och aldrig drömt om att få känna. Och i utbrottet
af denna sprudlande yra, kom det plötsligt öfver honom ett
vansinnigt begär att få kyssa dessa juvelprydda fingrar, att få
liviska något i dessa sammetslena öron, något, som — han kände
det — skullo kasta honom i nya förhållanden, skulle nödga ho-
nom att sätta till alla klutar för seglats på ett farvatten, hvilket
han icke egde sjökort till, och der han ännu aldrig farit fram
— den förbjudna kärlekens skärfylda haf.
Hon hade rest sig, samtidigt med att Levymeyer och ba-
ron Wulfencrantz lämnade rummet liksom genom en tyst öfver-
enskoininelse.
Med ett leende, som kom Brätte att skälfva af nya, utma-
nande tankar, hade hon fattat ett af de gnistrande kristallglasen
i
och sade, vändande sig till honom:
— A la votre santé, monsieur! Eller, skål! som ni säga
här i landet.
Det var verkligen första gången, som någon kvinna utbragt
hans skål — synnerligast under förhållanden sådana som dessa .. .
Med berusning och på samma gång med bäfvan för den
blick, som åtföljt hennes ord, tömde han glaset till sista droppen
och var sedan genast färdig att skänka i på nytt, för att i sin
tur utbringa hennes skål så der på tu man hand.
Men hon hejdade honom sägande, i det hon förde honom
fram mot ett af rika draperier omgärdadt fönster:
— Nej, icke nu, min herre . . . Jag vågar ej . . . Men
säg mig en sak . . . Yill ni ha revanche i dag eller i morgon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
