Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
— Spader, är det, hörde han henne nu säga liksom mer
för sig själf.
Han böjde just jakande sitt hufvud, när hon fortsatte
med säkerhet och ett nytt skratt:
— Spader kung!
— Alldeles! Yar så god se . . .
— Två tusen alltså?
— På öret, min nådiga.
— Nå då har jag i alla fall vunnit något, om jag skulle
gissa fel på tredje kortet . . . Ska vi blanda om?
— Som ni behagar.
— Jag tror det är säkrast . . . Men trean och kungen gå
ut . . . Är det inte egendomligt, att jag alltid får spader?
— Fenomenalt! svarade Allan, i det han på nytt började
blanda och sedan sköt leken åt henne till kupering.
Den känsla af berusning, som tills nu hade behärskat ho-
nom, vek helt plötsligt — då han åter lade sin hand på korten
— för en misstänksam oro.
Det förekom honom, som kände han två ögon äfven rik-
tade mot sin rygg.
Ljudlöst var det som nyss, då andra kortet skulle gissas.
Baronens snusningar och tunga andedrag hade alldeles afstannat;
men creolskan började åter med de retande vridningarna från
höger till venster, vaggande rörelser, som sutte hon i en för
svallsjöar krängande båt.
Hvad var det?
Bestämdt var baronen vaken. Den rörelse — visserligen
obetydlig — som hans stol nu gjorde, kunde icke gerna göras
af en sofvande.
Yar det då någon intrig på färde?
Det kom för Allan en tanke, att man borde byta plats.
Hon skulle sätta sig på Allans stol och vice versa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
