Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. “Spader dams“ bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 395 —
— Nu är ni allt för långsam, monsieur. Hvarför drar
ni icke?
— Jag tänker på en sak.
— På hvad då? På mig kanske? . . Eller på er fru?
svarade hon gäckande, i det hon höjde sitt finger med skälm-
aktigt hot.
— Naturligtvis på er, madame, svarade Allan, i det han
reste sig och gick fram till henne.
Något nervöst utbrast hon, just som han stod alldeles tätt
invid henne och åter kände sig snärjas i trollkretsen af hennes
behag :
— Men vi glömma ju alldeles spelet. Det är ju ett
kort till.
— Ja . . .ja visst! . . Kanske ni vill, att vi skola ömsa
plats.
— Hvarför det?
Frågan kom tvär, men ändå med timbre af osäkerhet. Och
den åtföljdes icke af någon utaf dessa berusande ögonkast,
med hvilka hon, allt sedan inträdet i detta rum, varit så frikostig.
Men de togo en annan riktning. Och Allan följde den.
Det var nu omisstydligt baronen, som var föremål för hennes
uppmärksamhet.
Egendomligt nog hade denne åter börjat snusa och pusta
som förut. Hans ställning på stolen syntes rent utaf trotsa tyngd-
lagarna, så att det nästan hvilket ögonblick som helst kunde
väntas, att hans tunga kropp skulle störta till golfvet.
Hon lade sin arm på Allans arm, i det hon med förförisk
värme hördes hviska:
— Sofver han?
— Nog ser det så ut, svarade Allan i det han ej kunde
motstå begäres att böja sig ned och trycka en kyss på hennes
blottade hals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
