- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
13

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spekulativ kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 13
— Yar lugn! . . . Han är nu hos la belle . . .
— Tyst! 0, var tyst!
— Jag har med flit spionerat på honom. Så fort jag såg
honom gå dit upp till henne, i den der behändiga dubletten, de
hyrt på Brahegatan och som . . .
— Jag vill icke höra något.
— Med all säkerhet kunna vi vara ostörda minst ett par
timmar. Det är ju nu en evighet sedan jag senast fick tillhviska
dig några ord i tamburen hos Yivi . . . Hvarför kom du icke ?..
Jag väntade minst en timme öfver den bestämda tiden.
— Jag vågade ej; jag vågar aldrig mer träffa dig ensam,
stammade Jane, i det hon ville resa sig.
Men Kurt tryckte åter ned henne i stolen och böjde hen-
nes hufvud bakut. Kyss på kyss träffade hennes läppar; lidelse-
fulla, långa kyssar, mot hvilka hon ej kunde — kanske icke
heller ville — värja sig.
När den första, häftiga glöden ändtligen flammat ut, kom
hon sig ändtligen för att säga:
— Härinne vill jag icke, att han skall finna oss, om han
kommer ... Vi gå ut i salen . . . Och så . . . Inga fler
kyssar, som . . . som kunna komma våra ögon att . . . att
skvallra . . . Det är ju du själl, som lärt mig att . . .
_ Allt har jag lärt dig; allt som rör kärlek, det vet jag
. . . Men det är ännu något att lära . . . Och det är derför
som jag nu smugit mig hit . . . Det är väl ingen af tjänste-
personalen, som kan höra oss? tilläde han med en lorskande blick
mot dörren till hennes boudoir och mot entién till hennes säng-
kammare.
— Nej, jag tror icke . . . Men vänta . . . Jag skall för
säkerhets skull se efter . . . Hvem öppnade?
— Den der långa småländskan, som är så nyfiken.
— Jaså, Lovis . . . Yänta ett tag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free