Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spekulativ kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 —
Och fru Jane smög sig ut i våningen som om det gält
att ertappa en spion.
Ögonblicket derefter kunde Kurt — hvilken stannat kvar
i boudoiren — höra Jane brista ut i rummet bredvid:
— Hvad vill Lovis ? Hvarför står hon så der i skymundan
och passar?
— Jag tyckte, att hennes nåd ringde.
— Nå, då skulle hon väl komma in till mig, när hon
tyckte det?
— Men jag var inte säker . . . Och derför ville jag icke
störa. Och så väntade jag här på ny ringning.
— Gå ut med sig!
Kurt kunde höra hur en dörr slogs igen med häftighet,
och hur Jane fortsatte liksom mera för sig själf, när hon åter
närmade sig:
— Den der måste bort.
— Du har rätt, replikerade Kurt, i det han gick emot
henne och lade armen kring hennes lif . . . Hvem vet, hvad
en så’n der kan taga sig till, om hon får lust att ställa sig in
med herrn i huset?
— Hvad menar du?
— Just ingenting . . . Men känner jag Allan rätt så . .
Hon ser ju ganska bra ut också.
— Behåll de der tankarna för dig själf, svarade Jane med
en suck men äfven med stolthet.
— Du duckar, Jane? Du kan väl aldrig bli jalouse äfven
på din . . .
— Tyst! Är det för att säga mig de der dumheterna som
du kommit hit?
— Nej, älskade . . . Jag kommer för att ge dig del af en
plan, en charmant idé, som jag inspirerats af genom doktor
Brischner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
