Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spekulativ kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 49 —
— Hvad sade hon? Du måste säga det! utropade Jane
nervöst, när Vivi ej syntes hågad att fortsätta.
— Nå väl! Men bli nu icke ond ... på mig åtminstone.
Hon sade, att du var en riktig liten behändig fru, som blun-
dade för att någon annan skulle göra likadant.
— Oerhördt! Men vid Gud! Hon skall snart få se . . .
— Var förståndig, framför allt lugn. Att oförsiktigt röra i
sådana saker, skulle blottställa dig i onödan. Du vet nog, hur
gerna man debatterar dylikt, som rör en gift kvinnas heder . . .
Nej, lvd mitt råd. Se tiden an med lugn och . . .
— Lugn ! afbröt Jane med ett hånskratt, som skar i Vivis
öron och som hon antog vara ett utbrott enbart af det lidande
och den sorg, hvilken Allans trolöshet måste framkalla . . .
Nej, Vivi! Lugn fins icke mer till för mig.
— Stackars lilla Jane ! Allt kan nog bli bra igen, om det
också ej blir som förut, tröstade Vivi sin halfsyster . . . Du
har ju för öfrigt aldrig varit så fästad vid Allan . . . Man ser
ju dagligen äktenskap, som . . .
— Vivi! Hvad jag icke varit, är jag nu. svarade Jane
undvikande systerns blick och rysande vid tanken på hur denna
tröstande vänskap en dag måste flamma upp i glödande hat, när
tante Adelaides funderingar visade sig byggda på en verklighet,
inför hvilken Vivi Silfversporre då måste fasa . . . Det kan ju
låta underligt, fortsatte hon med brinnande blickar, men du må
tro mig eller ej, så fästad som jag nu är vid Allan, har jag
aldrig trott mig kunna bli. Hvad som förr var en . . . ja, jag
vet icke, hvad jag skall kalla det ... var en likgiltighetens re-
signation, har nu flammat upp till den låga, som vi kalla kärlek
och som är mäktig till allt, till allt, hör du.
— Jane, du riktigt skrämmer mig, utbrast Vivi med en
känsla af fruktan för Janes häftighet i uttrycken, och kanske
äfven med en förnimmelse af förebud om kommande olyckor,
Brutna Eder. II. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
