Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spekulativ kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 50 —
hvilken i stunder af aningsfull mottaglighet smyger sig på oss,
utan att vi kunna förklara orsaken.
Och hon fortsatte med en blick, i hvilken hennes oro på
det tydligaste trädde fram:
— Du borde tala med Allan. Du skulle säga honom, att
du vet allt och att stora olyckor kunna följa er båda, om han
ej med det snaraste, genast upphör med sina besök och sina mö-
ten på ett håll, der . . .
— Skulle jag? utropade Jane med ett isande hånskratt.
Skulle jag tala vid honom? Nej, kära barn! Detta vore ju sna-
nare att gjuta olja på lågan . . . Förstår du då ej, att i samma
stund han af min egen mun hör, att jag vet allt, skall han icke
ens beflita sig om att spela trogen. Det är detta, som åtmin-
stone ännu lägger ett visst band på hans böjelse för den der
kvinnan, hvilken — o, jag älskar åtminstone ännu att hoppas
det — han icke hyser andra känslor för än nyfikenhetens och
begäret att få stå som första man i den krets af narrar, som hon
samlat till beundrande vasaller. Allan är förhexad som alla de
andre. Han måste vara det, man kan icke vara kär i kortspeler-
skan, i drinkerskan, i hetären . . .
— Jane, du går för långt, afbröt Vivi.
— För långt? Ha, ha, ha! Beträffande henne kan man
icke finna nog starka uttryck. Jag skulle kunna säga, att hon
är en riktig . . .
— Jane! Mamma kommer! Jag hörde henne ute i tam-
buren. Försök att lugna dig. Bara bröllopet väl är undanstö-
kadt, skall jag försöka att få Kurt att tala förstånd med Allan.
Han är så god, så rar och så förståndig, min Kurt; han håller
verkligen af Allan och han håller äfven af dig, som vore du
hans egen syster ... Vi skola båda . . .
Ater drog en märkbar blekhet öfver Janes kinder, när hon
• v’Vi.t JT:-’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
