Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spekulativ kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mamma! Jag kom upp för att fråga Yivi om en sak,
svarade Jane, hvilken i dörren stött samman med öfverstinnan.
— Måtte icke varit något vidare angenämt, svarade denna
med en blick på den blifvande bruden. Eller hvarför ser du så
blek ut, Yivi? fortsatte hon, vänd till dottern, som kände sig
förvirrad och bortkommen af Janes besynnerliga ord rörande den
märkvärdiga tystnad, hvilken måste iakttagas vis à vis alla möj-
liga människor, synnerligast de närstående och allra mest gent
emot Kurt.
Undvikande moderns blick och med tanke på det hat, som
nyss legat i Janes ord, svarade Yivi:
— Bara litet illamående, kära mamma. En smula hufvud-
värk, som väl snart går öfver.
— Barn! Mig för du icke bakom ljuset. Jag ser nog,
att du döljer något för mig . . . Men du gör orätt i detta. Ty
af mig skulle du kanske få bästa botemedlet att drifva bort den
der hufvudvärTcen . . . Tänk på saken! . . .
Och hon vände sig till Jane med ett kort:
— Följ mig Jane!
— Jag har litet brådt .nu, Måste till sömmerskan för att
profva.
— Det får du göra sedan. Jag har något att säga dig.
Tonfallet tillät inga undanflykter.
Med en hastig sidoblick, full af varningar till Vivi, följde
Jane öfverstinnan, som tog vägen till sitt privata lilla rum med
det gammaldags möblemanget från Kungsör.
Der inkomna slog öfverstinnan sig ned i karmstolen fram-
för det lilla bordet, i hvilket hon hade brefschatullet. Utan att
bedja Jane sätta sig brast hon ut:
— Vore det icke så godt, att vi nu kommo på bättre fot
med hvarandra?
— Hur menar mamma? . . . Jag förstår verkligen icke?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
