- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
53

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spekulativ kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 5.3 —
— Således har ditt samvete icke hunnit vakna än?
— Samvete? I hvilket afseende? Högst egendomlig fråga,
i sanning.
_ Du tycker det? Nå svaret är verkligen icke oväntadt
från dig . . . Men nu säger jag för sista gången, hvad jag sagt
dig förut. Du har några konster för dig, som det kan vara tid
att sluta upp med, innan det blir för sent, om det ej redan m
för sent. I morgon är det en dag, som du bör tänka på, tänka
med allvar och med aktning på, ja med pligtens tankar. Har
du kanske förstått nu då?
_ Nej, icke det minsta, svarade Jane med fasthet, ehuru
hon kände hur en darrning genomlopp hennes nerver, när hon
ej visste, hvart styfmodern egentligen ville komma med sina ord,
det vill säga, hvad hon nu särskildt syftade på med sitt tal om
Janes samvete.
— Det är Vivis och Kurts bröllopsdag i morgon.
— Ingen nyhet! svarade Jane kyligt, med afsigt beslutande
sig för att intaga en reserverad hållning för att lättare kunna
uppsnappa öfverstinnans hufvudsylte.
Det var också mycket sällan som öfverstinnan talade i gåtoi.
— Innan vigseln egt rum skulle jag önska, eller rättaie
vilja, att du nu säger mig, om du för framtiden skall lämna
dem i fred från dina konster.
— Var god och förklara den der meningen med tydligaie
uttryck, svarade Jane kyligt och lugnt som hade hon talat med
en person, hvilken som helst och om en sak, hvad som helst.
— Du förvånar mig öfver höfvan, Jane! Ja, du öfver-
träffar dig själf i konsten att icke vilja förstå . . . Godt! Jag
vill göra som du säger. Men hör noga på, för hvad jag nu
säger, är icke ämnadt för dina döfva öron.
- Bara mamma skyndar sig. Min proftid är utsatt, och
det kunde hända, att jag blefve mankerad om jag ej passar på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free