Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Spekulativ kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 55 —
Jane talade med häftighet. Öfverstinnans öfverdrift hade
gjort henne utom sig, och kom henne till och med att glömma
den grund, som fans, om hon tänkte på sitt förhållande till Kurt.
Men detta, att likställas med en samvetslös kokott, att jämställas
med en natur som creolskans, detta blef henne så öfverväldi-
gande, att hon mot vanan höjde rösten och fick något af furia
i hela sin person.
Ofverstinnan reste sig och gick för att ytterligare känna
om dörren till rummet var stängd. Liksom fruktande att Janes
starka stämma kunde göra sig hörd äfven till angränsande rum,
kastade hon äfven en blick ut i detta. Men då ingen syntes
till derute, och dörren till Yivis rum var stängd, vände hon
åter för att nu med ett sista väl måttadt slag bära fram, hvad
hon länge haft på hjärtat.
Hon hade ej sofvit bort sin tid, den skarpsynta modern.
Hon hade med spejande vakenhet följt sin svärsons steg. Visser-
ligen egde hon icke full klarhet i allt. Men hon stafvade och
lade samman. Det fans något, som icke var, hvad det skulle
vara mellan Kurt och Jane. Derom var hon öfvertygad genom
att en afton se Kurt gå upp till Brättes våning under en tid,
då hon visste, att Allan ej var hemma. Slumpen hade fört
henne till denna upptäckt. Hon hade för bröllopets skull varit
uppe för att rådgöra med Allan om förordspapperen mellan Kurt
och Vivi. Hon hade ej träffat Brätte hemma, och efter utby-
tande af några ord med Jane, hade hon åter gått. På Strand-
vägen mötte hon då en person, civil, som i hållning och gång
var frappant lik Kurt. Antingen han nu icke sett henne eller
ej velat se henne, allt nog hade han icke helsat. Plötsligt kom
det för ofverstinnan, att hon borde vända om för att spionera.
Hon gick öfver till den andra sidan, som har trädplantering.
Och der i skumrasket blef det henne en lätt sak att se, hur den
Kurtliknande mannen verkligen gick in i det hus, der Brätte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
