- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
71

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En weddingtrip

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71
Jane lyckades också öfver förväntan.
Det var bärarne, som kommo.
Icke ett ljud af husets tjänsteandar kunde höras. Tydligen
väntade man på en andra signal.
Det hela liknade nästan en flykt.
Medan fru Jane höll vakt, buro karlarne bort sakerna
på tillsägelse att vänta vid Centralen till Jane kom dit.
Så fort detta skett, drog hon fram ett försegladt kuvert,
innehållande en pänningsumma jämte förhållningsorder, i hast
nedskrifna på ett kort. Det hela adresserades till husan och
lädes på i ögonen fallande sätt å salsbordet, der man en stund
senare skulle duka fram supén.
I detta kortfattade meddelande nppgafs hvarken vistelseort
eller tid för återkomst. Härom fick personalen öfverlämna sig
åt så fria fantasier som helst. Då det, stort sedt, var hyggligt
folk, fru Jane fått tag uti, kunde hon äfven anförtro hemmets
vård åt sina tjänare utan allt för många betänkligheter. Hvad
som sedan hände, fick hända. Kanske skulle styfmodern, när
både Allans och Janes bortavaro fordrade det, taga äfven detta
hems husbondetömmar i sina händer. Jane kände henne tillräck-
ligt för att anse en dylik förmodan välgrundad.
Andtligen var då allt i ordning.
En vridning på den elektriska knappen till hufvudlednin-
gen, och hela den stora våningen simmade i ett haf af ljus.
Hvarenda liten lampa var tänd och glänste under de granna
kuporna mot henne som väldiga diamanter eller stora, lysande
blommor ur sagornas fantastiska värld.
Och i detta både bländande och trollska sken skred
fru Brätte från rum till rum att taga afsked af en bostad, der
lyckan aldrig egt en enda liten vrå, men som dock nu blef henne
så kär, derför att hon delat den med honom, med Allan, hvilken
hon aldrig älskat så innerligt som nu — när det var försent.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free