Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En weddingtrip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 72 —
Det var derför hon gång på gång tryckte hans fotografi
till sina läppar. Det var derför hon slet det ur dess ställ och
och gömde det vid sin harm. Och i högsta utbrott af den kän-
sla, som blifvit heligast för oss dödlige, flödade hennes kärlek
ändtligen öfver i en ström af tårar, i gråt utan snyftning eller
kvidan, men just derför så mycket innerligare såsom uttryck för,
hvad hon i detta ögonblick af skilsmässa från sitt hem kände
sig besjälad af.
Men liksom dessa tårar med ens tagit slut, rusade hon upp
och stirrade på den milieu, i hvilken hon nu befann sig. Kramp-
aktigt förde hon handen mot hjärtat, och endast med möda tyck-
tes hon kunna återhålla ett rop af smärta. Hon var nu i boudoiren.
Framför henne, bakom henne och på sidorna vittnade allt
i den skarpa belysningen om den synd, hon begått. Det var i
detta rum, just här bland dessa fantastiska möbler, som hon ka-
stat bort sig åt denne ovärdige, denne själstomme man, hvilken
hon nu skulle nämna sin svåger. Här var det ju, som hon gif-
vit efter för den trolöse vännens hala ord, här var det hon lät
sig bortföras af hans falska smek och här var det äfven, som
hon första gången — morgonen efter slottsbalen — vann sin
första syndaseger, då hon så djärft brände upp älskarens bref
midt för makens ögon.
Hur mycket hade ej kunnat vara annorlunda, om hon miss-
lyckats den gången?
Då var hennes felsteg ännu icke en dödssynd; då älskade
Allan henne ännu, och hans kärlek skulle äfven helt visst då
hafva förlåtit henne, med villkor att han för all framtid finge
kasta “vännen“ på dörren, om denne åter ville smyga sig in i
den bedragnes paradis . . . Ja, kanske............då.
Nu var förlåtelse omöjlig. Paradisets portar voro stängda
för Allan och Jane, det paradis, som hon nu längtade efter utan
att någonsin satt sin fot deri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
