- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
80

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En weddingtrip

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80 —
kvinnohänder. Och hennes ansträngningar kröntes icke med
framgång. Kutan satt fast som gamia, blyinfattade glas i nå-
gon mossbelupen bondstuga.
Den gamla damen hördes nu säga :
— Det är så kallt i kväll . . . Det är nog bäst att låta
fönstret vara igen . . . När tåget går, blir det så’nt drag.
Men i korridoren står det ju er fritt att öppna hur mycket ni
vill ... Yi ska’ förresten lägga oss nu, jag och min dotter.
Jane svarade mer af höflighet än något som helst intresse
för de medresande :
— Var så god! Låt icke mig störa. Tack för upplys-
ningen.
Och hon vände de lufträdda ryggen samt öppnade dörren
för att lämna det lilla afbalkade båset.
I korridoren var det verkligen lättare att andas. Ett fön-
ster var der nedskjutet, och en svalkande vind smög sig då och
då in mot den framrullande vagnen.
Stödd på ena armbågen lutade Jane sig ut, sedan hon
dragit det täta floret åt sidan.
Det var en frisk vårnatt, som nu bet hennes kinder och
rufsade om hennes hår, nästan färdig att när som helst slita af
henne hatten och slunga ut den bland de ännu kvarliggande
snöskorporna, som här och der kantade banvallen. Mellan de
ännu icke löfvade trädens kvistar tindrade stjärnorna hvassa,
bådande mera kyla, och der, öfver den sanka trädesåkern,
hängde frostdimmorna som tunga skyar af vattenblandad mjölk.
För öfrigt dystra, drönande skogar af fur och gran.
Icke var taflan egnad att lifva, om ock den kalla vinden
gjorde hvad den kunde, ja, stundtals till och med alldeles för
energiskt i besväret att hålla henne vaken.
Fruktan för att floret till sist skulle blåsa bort, kom henne
just att börja lossa detsamma från hatten, då hon åter hastigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free