Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En morfinismens apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mm 11
■mm
xjmfyf-.
X 4
Si», ■ IS
.
■«
in»f
■ .
ÿ/2. i
»
Bails
^_•
•5221
—
TREDJE KAPITLET.
En morfinismens apostel.
jus bief morgonen äfven efter den natten.
Jane hade vaknat vid fru Petterzons långt
ifrån saktmodiga helsning:
— Hör nu fröken! Nu få vi lof att
rangera oss litet.
Jane gnuggade sömnen ur ögonen, —
sömnen, som icke famnat henne stort mer än
på sin höjd ett par, tre timmar, men som dock
ändtligen följt som aflösare på den ohyggliga dvalan med dess
oupphörligt upprepade frågor: “Hur skall det gå i morgon?“
Hon visste ej hvar hon befann sig.
Att bli väckt, var redan det något nytt för henne. Ty
allt sedan sitt giftermål med Allan, hade hon alltid fått sofva
så länge sömnen räckte, och mer till, om hon ville. Dermed
säges icke, att Jane Brätte var en tidsdöderska med sömnens
och lättjans vapen. Hon var tvärt om i regeln en mycket mor-
gonfrisk natur och var sedan barndomen van att nära nog stiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
