Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En morfinismens apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligen redan hade en furnissör af giftet, eller om hon endast
med vanliga stora svårigheter kunde komma öfver detsamma.
I egoistisk förhoppning att så icke var händelsen, livad
beträffar det första alternativet, svarade han långsamt och sökande :
— Ni vet således ej, att morfin är snarare något som för-
värrar än . . .
— Jo, jag vet! Allt det der har redan den läkare sagt,
som skötte mig och som nu, när jag på nytt känner mig be-
höfva detta stärkande och lifvande medel, låter mig ligga der
— hjälplös ... O! Om ni kunde ana, hvad det då kommer
öfver mig för känsla . . . nej, ångest, menar jag . . . Det är
som om han med vett och vilja läte mig förgås, det är som
ville han med flit neka mig att lefva lifvet ut; ja, som om han
med all makt arbetade på att undandra mig detta enda medel,
hvilket, när det onda kommer med verkligt raseri, skulle lindra,
ja, bota. Då är det som han skulle svara mig: — Nej, icke
detta, icke detta! Hellre får du dö .. . Ack, säg! Ni, som
ju också är läkare: icke kan väl detta vara rätt, icke kan väl
den, som har fått makten att hjälpa, utan vidare få till den
grad glömma sin uppgift och rent ut stöta bort den som lider,
lider gränslösa kval? . . Säg! Har äfven ni insupit dessa van-
sinniga idéer om morfinets faror? Har äfven ni satt er före som
mål, att först bjuda handen till hjälp och sedan, när nöden blir
ännu större än den var, stöta bort den lidande med ett: “Nej!
icke detta! Hellre må du döu.
Det var en brinnande själ, som talade i dessa ord, en dom-
nad själ, som hastigt vaknat till strid i samma ögonblick signalen
bröt fram med ett väckande bud.
Hennes nyss så bleka kinder hade fått färg, och den nyss
så orörliga figuren kastades med sprittande lif mot den framför
henne stående mannen, som i Jane nu såg en förkroppsligad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>