Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En morfinismens apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135 —
passion, långt kraftigare, eldigare och mer lidelsefull än han kort
förut trott henne sitta inne med.
Han hade redan det ord på tungan, som i ett enda slag,
ett första anfall skulle göra henne till hans underdåniga, lydiga,
allt vågande slaf . . .
Men så kom det för honom, att ännu vore icke det allra
lämpligaste ögonblicket inne.
Hennes vänlighet mot honom, för händelse af ett medhåll
och ett löfte om hjälp, skulle otvifvelaktigt väcka uppmärksam-
het hos både den tilltänkta bruden och svärmodern, af hvilkas
välvilja och hjälpsamhet han ännu var helt och hållet beroende.
Och nu, när det var honom fullt tydligt, att det ej var Agnes
han älskade utan att just denna kvinna, denna medslaf i hans
egen passion, var det ideal, som skulle kunna fängsla hans hjärta,
då insåg han äfven, att han tills vidare ej kunde vara nog för-
siktig, om han ville vinna det dubbelspel, som plötsligt öppnat
sig för honom.
Derför svarade han också med försiktighet:
— Min fröken! Den frågan är det ännu för tidigt att
besvara . . . Man måste först noga studera . . . det vill säga,
man måste känna sin patients krafter, lynne, ja, lefnadsförhål-
landen, för att sedan kunna bestämma om svaret skall bli ja
eller nej beträffande min ståndpunkt i detta fall.
Jane lät sitt hufvud sjunka.
Elden i hennes ögon slocknade. Hon blef som förut, i det
närmaste orörlig, sittande i hvilstolen, och blickarna flögo åter
stirrande ut öfver hafvet, som nu låg der likt en allt mer mörk-
nande glasskifva under himmelens stora kupa, å hvilken moln efter
moln drogo upp öfver den allt otydligare gränsen mellan luft
och vatten.
Hon stirrade på dessa flockar med en abstraktion, som tyd-
ligt nog visade doktorn, att han nu kunde anse sig så godt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
