Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En morfinismens apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 145 —
nom välbekant till läget. Fästmön och svärmodern hade dere-
mot nöjt sig med den gemensamma aktersalongen.
Han gynnades af tur. Dörren till Janes hytt stod öppen.
Han såg henne sitta fördjupad i läsningen af en tidtabell. Obe-
sväradt steg han in — kanske med känsla af en läkares prero-
gativ i detta fall —. Utan ett ord till ursäkt började han helt
rakt på sak — ty hans plan var redan fattad — :
— Jag har tänkt på, hvad vi talade om deruppo på däcket.
Kanske jag kunde hjälpa er, min fröken?
Den min af oro, som hans inträde väckt, vek bort för ett
drag af förolämpad värdighet, som åter hastigt lämnade plats
för ängslan, då han fortsatte, räckande henne den kvarglömda
näsduken :
— Men mitt egentliga ärende var att lämna er den här.
För det är väl ändå er, fast den är märkt med J. B. Således
icke edva initialer. Eller kanske . . .
Bleknande och utan att svara grep hon näsduken. Inveck-
lad i den samma kände hon ett hårdt föremål.
Nästa ögonblick höll hon ett morfinetui för sina ögon.
“Doktor“ James hade gjort detta lilla arrangement med
full beräkning. Den motsedda effekten öfverträffade hans lifliga-
ste önskan.
Glädjen öfver att ändtligen ega det vapen i handen, som
hon så länge fåfängt önskat sig, kom henne alldeles att glömma
den fara, som kunde ligga i att hennes “hjälpare“ syntes betvifla
att hon var den hon utgaf sig för. Och hon stammade:
— Hvad ni är god !
— Säg icke god, svarade doktorn, i det han med nyvak-
nad lidelse betraktade den unga kvinnan, som med blickar af
öfversvallande glädje betraktade det lilla, ödesdigra etuiet från
alla sidor, synade det likt en dyrbar klenod, en skatt, som blif-
vit lämnad i hennes händer till uppehållare just då, när hon mer
Brutna Eder. II. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
