- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
151

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En morfinismens apostel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lawn-tennis-paviljong och af en bekant militär älven blifvit pi< -
senterad för henne såsom en fröken Stjernbanér.
Nu stod det lifligt för honom, hvar detta namn lätt sin upp-
rinnelse i hans hjärna . . .
Och i det han artigt lyfte pä hatten för den inträdande -
mot hvilken Jane fortfarande lutade sig som ett barn, hvilket
söker skydd vid sin moders barm — sade lian:
— Ni här, min fröken? Det får jag då verkligen . . .
— Icke fröken längre, min herre. Jag är nu fru och på
wedding-trip med min inan, löjtnant Silfversporre.
— Silfversporre! Nå, det må jag då verkligen säga, fort-
satte doktorn med uttryck af förvåning . . . Löjtnant Silfver-
sporre känner jag mycket väl, det vill säga såsom studiekam-
rat . . . Högst eget, att jag ej sammanträffat med honom un-
der hela resan. Skall bli ytterst angenämt att få förnya denna
gamla bekantskap.
Han pladdrade på i denna stil utan att längre hat va någon
åhörare.
Ty Vivi hade nu fullständigt gått upp i att trösta Jane,
hvilken fortfarande snyftade, mindre häftigt än i början, men
kanske mer nervöst. Några ord, som Jane hviskade i Vivis öra,
gaf Vivi slutligen anledning att vända sig mot doktorn sägande:
__ Skulle ni vilja vara god och lämna mig en stund en-
sam med . . .
__ Fröken Winkler, bästa fru Silfversporre! afbröt Jane
med ett misslyckadt försök att verka lugn ... Ja, bara en
stund, så är doktorn snäll, ty det är . . .
— För all del! Det skall jag visst, svarade James, pn
nytt förargad öfver att han icke heller nu kunnat få veta pati-
entens namn, fast det varit så nära att undslippa den uppdy-
kande väninnan.
Artigheten fordrade, att han rättade sig etter den uttalade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free